Försöker stabilisera alla de intryck som mött mig de senaste veckorna, men inser fort att stabiliteten i det vuxna livet är sparsamt förekommande. Tacka vet jag min stabila grund jag finner i sådana som du. För när än jag faller så vet jag att du står där vid min sida, starkare än någonsin förut.
Funderar på att stabilisera på annat håll till nästa höst, men hur jag skulle klara det utan familjen nära inpå återstår att se.
Funderar på att stabilisera på annat håll till nästa höst, men hur jag skulle klara det utan familjen nära inpå återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar