men slutade i tårar, nästan åtminstone. Jag som hade sett framemot mitt samtal med min handledare i kandidatseminariet, visade sig verkligen inte vara något att se framemot. Handledaren gav mig en rejäl grillning, och samtalet slutade med en kort kommentar om att jag hoppeligen skulle få kandidat uppsatsen färdig inom de utsatta tre veckorna innan deadline. Suck och stön, jag som trodde jag var så gott som färdig, ibland vill man bara ge upp. Nu just önskar jag att jag inte var så hemskt dålig på att ta kritik...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar