Är vi verkligen så olika, kvinnor och män? Är det verkligen så att män alltid måste bevisa sig starka okänsliga och hårda både inuti och utanpå. Förstår de int att vi int ser ner på de, eller tycker de är fjolliga som visar sin känsliga sida nu som då, män som gråter är naturligt, alla gråter! Det känns som om män drar sig in i det sista för att visa att de också har känslor, inte alla men en del.
"You come home in the evening with whiskey on your breath, I dream about leaving but, I wake up with regrets"
Maybe I just wanted to hear, "I love you"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar